Vem har bytt ut min hund?

Kastor, mer känd som "knäppa-tonårsskrälle-med-bomull-i-öronen" visade idag en mer vuxen sida som imponerande mig väldigt mycket. Idag skulle vi ner till badet mest för att han skulle få springa av sig, men det slutade med en otroligt glad matte (och jag får inte glömma stolt).
 Vi mötte där en annan hane som var lite jobbig mot Kastor, men han visade ingen aggressivitet, han höll sig mest vid mig och Danne för att söka något form av moraliskt stöd och skydd.
 När den hunden lämnade badet var vi ensamma ett tag, så ja och danne råade oss med att kasta en funnen tennisboll till varandra till Kastors stora fötjusning. Det var väldigt roligt att följa bollen för att sedan fånga den om någon utav oss missade (jag minns då tillbaka till en terrier jag växte upp med som var den bästa lekkamraten någonsin).
 Sedan fick vi faktiskt sällskap utav en rottweiler och en rottweiler/amstaff blandning, också dessa två hanar. Jag litade på att Kastor skulle sköta sig, så de fick springa och nosa på varandra. Slutade mest med att Kastor morrade lite, en av dem sa ifrån, och så var problemet löst, och harmoni rådde (så mycket harmoni det kan bli mellan tre unga hannar).
 Efter ett tag skulle vi fortsätta och gå hemåt, vi gick ifrån flocken och Kastor hängde med oss, så härligt att se den här sidan av honom också. Blev kopplad utan problem och vi gick lugnt hemåt.

Det är inte ofta som jag har den här fina kontakten med min unga tokhund, men när det sker kan jag inte bli annat än otroligt glad, så många gånger jag bara svärt och sagt till mig själv "jag ger upp snart", och så får jag tillbaka en underbar kontaktsökande och lugn kille.
Älskade skrälle!