måndag 22 november 2010

Sista inlägget

På denna blogg iaf, bestämde mig för att byta till Wordpress istället då det var simplare att leka med designen och skriva där.

http://skogsfjonkan.wordpress.com

lördag 13 november 2010

Om man får drömma.

Ikväll ska jag till en övernattning, göra sällskap som vuxen (tänk jag står numera som en vuxen!), och jag känner att det är just det jag vill göra. Hålla i aktiviteter, utmana unga att vara ledare och få motionera körhästar. Tömkörde en gammal gubbe (28 år) i veckan och kände hur glädjen spred sig i kroppen, som jag har längtat att hålla i ett par tömmar, och som jag har längtat att få ha viljan själv att bestämma vad som skulle göras.
 Sedan är det också kul att bolla idéer, planera och tänka sådär hiskeligt långt framåt, sån är jag.

Kanske skulle man gå en företagarkurs, bara för att kunna ekonomin, för att sedan faktisk starta det som nog var anledningen till att jag valde en naturbruksutbildning, och en längtan att få utbilda andra.
 Jag är ingen lärare i en plats, eller en psykolog i ett rum, jag är någon du kan prata med men som inte analyserar dig utan ger vänskapliga råd. Kanske ligger i mina gener att hjälpa andra, vara där för andra och känna att de kan lita på mig.

Min dröm, att starta en gård där ungdomar sliper det teoretiska, där människor får jobba med kroppen och där barn får känna ansvar, som 4H fast kanske lite mer?
 Kanske lära mig lite mer om hur man odlar biodynamisk (utan att bekämpa allt), se till att djuren hos mig har det bra och får leva ett naturligt liv. Bevisa att mjölkkor säkerligen skulle kunna gå kvar med sina kalvar utan att det var skadligt, vi borde ha kommit längre fram med kunskaperna än så. Ha körhästar, getter, får och även få testa att valla dem med min hund. Detta är stora drömmar, men när var det fel att få drömma stort? Jag tror inte att jag klarar allt ensam, men med andra så skulle det nog säkert gå.
 Jag är ingen blondinbella som startar något som en 19-åring, jag är en ung tjej som vill skaffa mig erfarenheter och kunskaper, och även nå dit där kanske en dröm blir lite av en verklighet?

torsdag 11 november 2010

Stallfjonkan

Vikarierat på en 4Hgård idag, i ett stall, ensam, och jag är ändå så nöjd. Trots att jag var nära på att tuppa av pga sömnbrist från natten innan lyckades jag göra lite nyttiga saker iaf, och jag lär mig så snabbt av mina "misstag". Idag gick jag mest in i mig själv och lärde känna rutinerna och stallet, samt en utav hästarna, och imorgon tänker jag minsann tömköra! (insert glad smiley) Var så tokigt länge sen jag stod eller satt bakom ett par tömmar och fått arbeta med hästen från marken, så jag längtar!

 Sedan ska jag nog försöka mig på att promenera med en häst som ska vara tittig, men jag har alltid kommunicerat bäst från marken sen berga och körtiden, känner mig säkrast där jag kan se hela hästen.

Kastor fick också hänga med, och var så exaltherad att han till slut inte orkade mer, nu sover han tvärdjupt och jag väntar på kommande snarkningar. Imorgon lär vi gå en liten längre runda dessutom, oh vad jag älskar att hålla igång kroppen!

Nu, te och tvspel!

söndag 7 november 2010

Energikällan

Jag är uppvuxen vid en skog och inser inte hur mycket jag saknar det förens jag är där, att bo långt ut på en linje där man inte har nära till skogen är tärande. Det är också därför jag kämpar för det, för även om jag inte har 5 min till skogsområden har jag åtminstone bra kommunikationer till skogarna runt om stockholm. Så även om lantisen ibland får för sig att gnälla över alla asfalterade parkvägar finns det tillfällen då även den delen av mig blir nöjd.

fredag 5 november 2010

En jourhavande kompis

Idag kände jag att jag just behövde det, en kompis som satt på jour. Det har hänt mer än en gång att jag har ått igenom telefonboken och suckat över det faktum att jag inte kan ringa upp någon och bara ärligt säga "Du, jag mår skit! Nämn något som gör världen bra".
 Det är också ofta jag tänker mer på andra än på mig själv "nämen hon har säkert inte tid" eller "som om han skulle orka lyssna på mitt gnäll".
 Jag har underbara systrar som jag är tokärlig emot, och det är så skönt att känna att de alltid kommer med svar som "Ja, det är så, men livet är en idiotisk berg-o-dalbana".

 Men det är ju inte alltid de har tid att svara heller, så tänk om det fanns någon som alltid skulle kunna svara.

måndag 1 november 2010

Ingen kan fly när idealen bara ekar

"Åh det är inte konstigt att man tvekar, ingen kan fly idealen bara ekar
kraven finns där vart man än vänder, att du inte duger är signalerna de sänder"
- Textutdrag från låten "Trasig" av Kapten Röd

För ett tag sedan såg jag ett youtubeklipp där en reporter tog fram detta fenomen av att vi retuscherar allting, även personer som ser vackra ut från början. Retuschering har alltid funnits, man vill framhäva de bästa sidorna och kanske ta bort lite mörka cirklar under ögonen eller andra "konstigheter" som alla människor har och kommer att ha.
 Sedan att vi även måste göra personen smalare, trots att denna är i den kategorin, vi förminskar lår, mage, ansikte och när vi ändå håller på så kan vi förstora brösten, göra halsen längre och ta bort andra ojämnheter. Det som även reportern tog upp var att kanske det vore en idee att sätta en varningstext under de retuscherade bilderna som säger "Denna bild har förvrängts för att minska ditt självförtroende" lite som varningstexterna på cigarettpaket.
 Tänk om vi skulle kunna införa dessa varningstexter, hur skulle detta påverka ungdomar? Antagligen inte negativt, plötsligt skulle kanske en viss procent tänka "okej, detta är ju bara på låtsas", och kanske skulle dessa procent acceptera sig själva mycket lättare.

Just ungdomar går igenom en period där man söker rätt och fel, och när de ser bilder där allting är förvrängt säger ändå deras järnor "Detta är hur du ska vara och hur du ska se ut". Hur många tidningar har inte en artikel som säger "Så får du många kompisar" och "Så blir du vacker". Det finns inte bara bestämmelser om hur du ska se ut, utan också bestämmelser om hur du ska vara, och ser du inte ut såhär eller är på det här viset är du dömd till ensamhet och olycka.

När nu media ser ut såhär, varför är vi då så förvånade över att vissa väljer att svälta eller leva upp till tok för stora ideal istället för att inse att "Jag är faktiskt mer än okej, jag är bra!"

Ronja på morgonen

Jag är knäppt morgonpigg, först kan jag inte ligga kvar i sängen när pojkvännen går upp, utan går själv upp (oavsett tid på dygnet) kort därefter. Sedan kan jag inte helt sitta still heller utan jag blir jättepigg så fort jag kommit ur sängen och in i badrummet.
 Zombie-mornar har inte helt existerat snarare zombie eftermiddagar. Utom mornar där pojkvännen ligger kvar i sängen, då blir jag väldigt seg.

Nu har jag hoppat, busat, studsat och verkligen tärt på Dannes tålamod! Jag trivs med att ha ett jobb att gå till, även om detta nu bara är ett extrajobb.