Sista inlägget

På denna blogg iaf, bestämde mig för att byta till Wordpress istället då det var simplare att leka med designen och skriva där.

http://skogsfjonkan.wordpress.com

Om man får drömma.

Ikväll ska jag till en övernattning, göra sällskap som vuxen (tänk jag står numera som en vuxen!), och jag känner att det är just det jag vill göra. Hålla i aktiviteter, utmana unga att vara ledare och få motionera körhästar. Tömkörde en gammal gubbe (28 år) i veckan och kände hur glädjen spred sig i kroppen, som jag har längtat att hålla i ett par tömmar, och som jag har längtat att få ha viljan själv att bestämma vad som skulle göras.
 Sedan är det också kul att bolla idéer, planera och tänka sådär hiskeligt långt framåt, sån är jag.

Kanske skulle man gå en företagarkurs, bara för att kunna ekonomin, för att sedan faktisk starta det som nog var anledningen till att jag valde en naturbruksutbildning, och en längtan att få utbilda andra.
 Jag är ingen lärare i en plats, eller en psykolog i ett rum, jag är någon du kan prata med men som inte analyserar dig utan ger vänskapliga råd. Kanske ligger i mina gener att hjälpa andra, vara där för andra och känna att de kan lita på mig.

Min dröm, att starta en gård där ungdomar sliper det teoretiska, där människor får jobba med kroppen och där barn får känna ansvar, som 4H fast kanske lite mer?
 Kanske lära mig lite mer om hur man odlar biodynamisk (utan att bekämpa allt), se till att djuren hos mig har det bra och får leva ett naturligt liv. Bevisa att mjölkkor säkerligen skulle kunna gå kvar med sina kalvar utan att det var skadligt, vi borde ha kommit längre fram med kunskaperna än så. Ha körhästar, getter, får och även få testa att valla dem med min hund. Detta är stora drömmar, men när var det fel att få drömma stort? Jag tror inte att jag klarar allt ensam, men med andra så skulle det nog säkert gå.
 Jag är ingen blondinbella som startar något som en 19-åring, jag är en ung tjej som vill skaffa mig erfarenheter och kunskaper, och även nå dit där kanske en dröm blir lite av en verklighet?

Stallfjonkan

Vikarierat på en 4Hgård idag, i ett stall, ensam, och jag är ändå så nöjd. Trots att jag var nära på att tuppa av pga sömnbrist från natten innan lyckades jag göra lite nyttiga saker iaf, och jag lär mig så snabbt av mina "misstag". Idag gick jag mest in i mig själv och lärde känna rutinerna och stallet, samt en utav hästarna, och imorgon tänker jag minsann tömköra! (insert glad smiley) Var så tokigt länge sen jag stod eller satt bakom ett par tömmar och fått arbeta med hästen från marken, så jag längtar!

 Sedan ska jag nog försöka mig på att promenera med en häst som ska vara tittig, men jag har alltid kommunicerat bäst från marken sen berga och körtiden, känner mig säkrast där jag kan se hela hästen.

Kastor fick också hänga med, och var så exaltherad att han till slut inte orkade mer, nu sover han tvärdjupt och jag väntar på kommande snarkningar. Imorgon lär vi gå en liten längre runda dessutom, oh vad jag älskar att hålla igång kroppen!

Nu, te och tvspel!

Energikällan

Jag är uppvuxen vid en skog och inser inte hur mycket jag saknar det förens jag är där, att bo långt ut på en linje där man inte har nära till skogen är tärande. Det är också därför jag kämpar för det, för även om jag inte har 5 min till skogsområden har jag åtminstone bra kommunikationer till skogarna runt om stockholm. Så även om lantisen ibland får för sig att gnälla över alla asfalterade parkvägar finns det tillfällen då även den delen av mig blir nöjd.

En jourhavande kompis

Idag kände jag att jag just behövde det, en kompis som satt på jour. Det har hänt mer än en gång att jag har ått igenom telefonboken och suckat över det faktum att jag inte kan ringa upp någon och bara ärligt säga "Du, jag mår skit! Nämn något som gör världen bra".
 Det är också ofta jag tänker mer på andra än på mig själv "nämen hon har säkert inte tid" eller "som om han skulle orka lyssna på mitt gnäll".
 Jag har underbara systrar som jag är tokärlig emot, och det är så skönt att känna att de alltid kommer med svar som "Ja, det är så, men livet är en idiotisk berg-o-dalbana".

 Men det är ju inte alltid de har tid att svara heller, så tänk om det fanns någon som alltid skulle kunna svara.

Ingen kan fly när idealen bara ekar

"Åh det är inte konstigt att man tvekar, ingen kan fly idealen bara ekar
kraven finns där vart man än vänder, att du inte duger är signalerna de sänder"
- Textutdrag från låten "Trasig" av Kapten Röd

För ett tag sedan såg jag ett youtubeklipp där en reporter tog fram detta fenomen av att vi retuscherar allting, även personer som ser vackra ut från början. Retuschering har alltid funnits, man vill framhäva de bästa sidorna och kanske ta bort lite mörka cirklar under ögonen eller andra "konstigheter" som alla människor har och kommer att ha.
 Sedan att vi även måste göra personen smalare, trots att denna är i den kategorin, vi förminskar lår, mage, ansikte och när vi ändå håller på så kan vi förstora brösten, göra halsen längre och ta bort andra ojämnheter. Det som även reportern tog upp var att kanske det vore en idee att sätta en varningstext under de retuscherade bilderna som säger "Denna bild har förvrängts för att minska ditt självförtroende" lite som varningstexterna på cigarettpaket.
 Tänk om vi skulle kunna införa dessa varningstexter, hur skulle detta påverka ungdomar? Antagligen inte negativt, plötsligt skulle kanske en viss procent tänka "okej, detta är ju bara på låtsas", och kanske skulle dessa procent acceptera sig själva mycket lättare.

Just ungdomar går igenom en period där man söker rätt och fel, och när de ser bilder där allting är förvrängt säger ändå deras järnor "Detta är hur du ska vara och hur du ska se ut". Hur många tidningar har inte en artikel som säger "Så får du många kompisar" och "Så blir du vacker". Det finns inte bara bestämmelser om hur du ska se ut, utan också bestämmelser om hur du ska vara, och ser du inte ut såhär eller är på det här viset är du dömd till ensamhet och olycka.

När nu media ser ut såhär, varför är vi då så förvånade över att vissa väljer att svälta eller leva upp till tok för stora ideal istället för att inse att "Jag är faktiskt mer än okej, jag är bra!"

Ronja på morgonen

Jag är knäppt morgonpigg, först kan jag inte ligga kvar i sängen när pojkvännen går upp, utan går själv upp (oavsett tid på dygnet) kort därefter. Sedan kan jag inte helt sitta still heller utan jag blir jättepigg så fort jag kommit ur sängen och in i badrummet.
 Zombie-mornar har inte helt existerat snarare zombie eftermiddagar. Utom mornar där pojkvännen ligger kvar i sängen, då blir jag väldigt seg.

Nu har jag hoppat, busat, studsat och verkligen tärt på Dannes tålamod! Jag trivs med att ha ett jobb att gå till, även om detta nu bara är ett extrajobb.

Träningspass

Nu är inte Kastor en vallhund som en renavlad bordercollie, men han är en vallhund. Han har inget större sakintresse och lyssnar otroligt snabbt med rätt motivation. Med klickern kommer vi till en snabbare inlärning och den funkar bäst på honom då godis är den bästa belöningen.
 Vi har börjat träna bollvallning, och jag tycker det är väldigt roligt, jag ska kolla lite vad en basketboll/fotboll kan kosta så att han får putta på lite större bollar än en tennisboll. Dessutom kastar han sig på bollen när han blir exaltherad så jag vill inte börja med en pilatesboll på en gång.
 Jag varierar "putta-på-boll" med att skicka ut honom till ett reflextäcke som sedan kommer synas bra utomhus när jag börjar avancera.

För inspiration har jag läst om hur man ska gå till väga, och kollat på exempelvideos. Har också tankar att gå i en kurs om bollvallning också ifall det visar sig att detta är vår gren.

När det gäller lydnad, tror inte jag att jag har disciplinen för att kunna tävla i det utan vi kör vanlig vardagslydnad och jag funderar på om Rallylydnad är mer vår gren på den fronten. Sen är jag faktiskt ingen tävlingsmänniska utan vill i första hand hitta något som vi både tycker är roligt!

Inspirerande musik

Final Fantasy är en spelserie som jag tycker mycket om, håller nu på att spela igenom nummer 13.
 Musiken därifrån är otroligt fin och jag hittade en skiva från artisten Nobuo Uemastsu (spotifylänk), en skiva där han samlat musik från Final Fantasy serien.
 Jag blir alltid lugn och fantasifull när jag lyssnar på denna typ av musik, där ingen sån finns utan bara instrument.

sånt jag kommer lyssna på när jag försöker skriva ner min ideer, så svårt att börja, svårt att hitta en utfyllnad. Men nu har jag börjat läsa böcker igen av alla möjliga författare, allt från verklighet till science fiction.
 Jag vill kunna skriva som förr när ja läste en bok hela tiden, och nu är det bara att hålla sig envis kvar till den tanken.

Vem har bytt ut min hund?

Kastor, mer känd som "knäppa-tonårsskrälle-med-bomull-i-öronen" visade idag en mer vuxen sida som imponerande mig väldigt mycket. Idag skulle vi ner till badet mest för att han skulle få springa av sig, men det slutade med en otroligt glad matte (och jag får inte glömma stolt).
 Vi mötte där en annan hane som var lite jobbig mot Kastor, men han visade ingen aggressivitet, han höll sig mest vid mig och Danne för att söka något form av moraliskt stöd och skydd.
 När den hunden lämnade badet var vi ensamma ett tag, så ja och danne råade oss med att kasta en funnen tennisboll till varandra till Kastors stora fötjusning. Det var väldigt roligt att följa bollen för att sedan fånga den om någon utav oss missade (jag minns då tillbaka till en terrier jag växte upp med som var den bästa lekkamraten någonsin).
 Sedan fick vi faktiskt sällskap utav en rottweiler och en rottweiler/amstaff blandning, också dessa två hanar. Jag litade på att Kastor skulle sköta sig, så de fick springa och nosa på varandra. Slutade mest med att Kastor morrade lite, en av dem sa ifrån, och så var problemet löst, och harmoni rådde (så mycket harmoni det kan bli mellan tre unga hannar).
 Efter ett tag skulle vi fortsätta och gå hemåt, vi gick ifrån flocken och Kastor hängde med oss, så härligt att se den här sidan av honom också. Blev kopplad utan problem och vi gick lugnt hemåt.

Det är inte ofta som jag har den här fina kontakten med min unga tokhund, men när det sker kan jag inte bli annat än otroligt glad, så många gånger jag bara svärt och sagt till mig själv "jag ger upp snart", och så får jag tillbaka en underbar kontaktsökande och lugn kille.
Älskade skrälle!

Födas in i en religion

Detta är något som jag funderat flera gånger utöver, och det är detta med att döpa sitt barn. Jag känner inte att jag tillhör kristendomen alls, därför känns också dop som något lite främmande men också något som inte är så självklart. Nu är inte kristendomen lika med ondska, det finns bra församlingar även där och att stödja kyrkan känner jag inte är en idiotisk sak, det som skulle kunna störa mig är att barnet som knappt kan prata skrivs in i en religion för att föräldrarna tycker det.
 I dagens samhälle verkar dop vara mer utav en tradition än att man själva verket skrivs in i en kyrka, och jag kommer inte döpa barnet pga en tradition.
 Det finns nog bara en sak som skulle kunna få mig att välja dop framför namngivning, och det är om den andra parten tycker det är superviktigt.

Då kom jag på en annan skojig tanke, kanske skulle man både ha ett dop och en namngivning fast en i kyrkan och en annan via asatron, skulle det inte vara lite ironiskt att två gudar får slåss om barnets uppmärksamhet. Skulle då barnet få ett större skydd om denna fått en "blessing" från två parter?

Sedan måste jag ändå fråga mi själv, jag som inte ens är gravid, varför tänker jag ens på om jag skulle döpa mitt barn? (när den svåra frågan snarare är "vilken ordning ska mitt barn se star wars filmerna?")

Nördig kärlek

Spännande med mitt förhållande är att jag får udda saker i present. Jag får inga blommor eller nallebjörnar direkt utan jag får en liten läderpåse med små guldtärningar ämnade för rollspel och nu ska jag få en hund som ska springa runt min Xbox avatar.
 Vi pratar om spelen som ska komma ut, peppar inför ett nytt onlinespel som ingen av oss egentligen kommer ha tid att spela.

Och det är precis så jag vill ha det, sedan att han är min lugna plats i stormen det är en annan historia.

Bära lila för en självklarhet

Idag den 27 oktober kommer jag bära något lila (jag får rota ordentligt bland mina kläder...), för att jag tycker verkligen om såna här manifestationer.
 Lite för att visa att det är okej att älska vad man vill, och jag tycker det är hemskt att människor ska må dåligt över sin läggning. I sverige är det nog lätt att tänka "men vi har det redan så bra", jag tror snarare att det är ett stort mörkertal. Homosexuella kan fortfarande inte gifta sig vart de vill, de får inte lämna blod såvida de inte lever i celibat och det är svårt för dem att adoptera. Detta anser jag inte som rättvist.

 De har en vecka om året där de får visa sig, resten av tiden gömmer sig många i rädsla för andra. Det är så sjukt att hatet är så stort när vi borde veta bättre.

Läs mer om dagen här

Den skeva bilden

I tonåren försökte jag söka efter vem jag skulle vara, hur skulle man se ut, hur skulle man bete sig, vad var snyggt vad var fult. Jag kunde stå länge och tänka "detta vill jag ändra på", men jag stod aldrig och tänkte "detta är jag nöjd med". Tjejer och även killar slutar aldrig att jämföra sig med andra, vi försöker alltid uppnå perfektion, dvs ett omöjligt mål.
 Ätstörningar är absolut inget ovanligt, och att känna att du endast blir accepterad om du är smal gör också att många tittar sig själv i spegeln och mer eller mindre suckar. I djurlivet handlar det också om att jämföra, den snyggaste och starkaste hanen får oftast alla honorna.

Ligger det därmed i vår natur att vi jämför oss med varandra? Lite som att utmana varandra, att säga "Jag är snyggare än dig!". Vi gillar att titta på snygga människor, män om kvinnor, och kanske blir det så att vi känner oss underlägsna om vi inte ser snygga och är därmed tillräckligt bra. Kanske vi aldrig kommer ifrån att vi jämför oss med andra, problemet är att vi jämför oss med bilder som är till för att vara så perfekta som möjligt, bilder som ingen kan uppnå.
 Jag vet inte vad ätstörning beror på, men jag tror definitivt att media skeva bild har något med hela saken att göra, vi glömmer helt enkelt bort att titta på människor som inte är retuscherade.

Såg en liten video på youtube där de nämde att man skulle kunna sätta en varningstext under retuscherade bilder, jag tycker det är en strålande ide, tänk om det skulle kunna få förtvivlade tonåringar att se att tidningarnas bilder inte är på riktigt och kanske skulle någon ta åt sig och komma till insikt.

Att hålla andan

och alla tår och fingrar, intervjun gick jättebra och det var en tokmysig liten gård som fortfarande är under uppbyggnad, vilket är perfekt!
 Jag är en entusiastisk person som behöver få hjälpa till att starta projekt och spåna med andra, jag behöver bara något att engagera mig i, och att hjälpa till att starta upp en gård är en rolig start.

Jag vill ju själv i framtiden ha en ungdomsgård, och att få vara med om den hårda början gör att jag får se vad det innebär.

Vi får se vart detta slutar!

Triss i tollare

Nu ar jag tyvär inga bilder eftersom jag aldrig lyckas tajma mina kamerapromenader med tollar-ägaren. När jag flyttade it för ett år sedan så brukade jag på promenader möta en gammal man med tre tollare. Jag brukade då spekulera om vad han gjorde med dem, om han hade koll på bra hundställen och så. Dock har jag vart tok för blyg för att säga Hej.

För ett tag edan mötte jag Kastors pudelflicka, och vi tänkte att de skulle få busa vid badet, och där var just tollar-ägaren och en annan man med en aussie. Jag fick då möta denna mysteriska ägare och hans hundar, och det visar sig att han är otroligt trevlig och har en fin hundägarpersonlighet.
 Jag brukar ibland inte alls tycka om brukshundsägare, de har en bra koll på sina hundar ja, men många av dem kör på bestraffning och mycket skrik (i alla fall de jag har mött). Detta var en person som tyckte om belöningsformer och var inte ett dugg högljud eller liknande, vilket jag tycker väldigt mycket om. Nu är jag väldigt nu i hundvärlden men jag har upplevt att min hund inte svarar bra på hårda tag, utan mer på belöningar.

Så trevligt att min hund hittar andra hundar att kunna umgås med, blir så glad för hans skull!

Drömmar

Idag ska jag på en intervju, och denna intervju är för ett jobb som var i princip anledningen till att jag sökte till Berga Naturbruk i första taget (istället för ett foto eller estetisk utbildning).
 Jag är en person som vill jobba med hela kroppen, och när jag dessutom får jobba med djur och ungdomar känns det ännu bättre. Framtidsdrömmarna är att jag vill skapa en fritidsgård med en massa praktiska saker, allt ifrån att snickra till att sticka, skulle man även kunna ha ett par gårdsdjur skulle det vara en optimal gård.
 4H är ju så, en fritidsgård för djurintresserade. Jag tänker bara vara mig själv, vara ärlig och hoppas på att jag kanske får sitta bakom tömmarna på en häst igen.

Få vara hund en stund

Igår fick Kastor springa med ett par fina salukidamer och han var så nöjd, det var så härligt att se hur han försökte komma ikapp för att sedan ge upp lite och nöja sig med att utforska fältet.
 Jag hade dessutom ett otroligt trevligt promenadsällskap, Ninni med sina salukis.

Score!

Mailade igår ang bristen på hundrastgårdar i vårt område, och idag har jag fått detta svar:

Hej!

Förvaltningen har fått in önskemål om hundrastgårdar bl a i Västertorp varför vi nu ser över möjligheterna att inrätta en där. Förvaltningen kommer att lämna ett förslag som behandlas i stadsdelsnämnden i år, på nämndens möte i november eller om det inte hinns med, i december. Om nämnden bifaller förslaget inrättas rastgården så snart vädret tillåter.

Score! Hoppas bara att förslaget genomförs också, då har vi många glada hundägare i området :)

För mycket skog

Mötte en hundägare idag och vi pratade om situation på badplatsen (det enda inhägnade området i vår närhet), hon berättade att kommunen ade sett över situationen med att vi inte har några rastgårdar, och deras motivation var "Ni har så mycket skog"
Nu vet jag inte var de kollade någonstans, för här i hägersten har vi en "skog" (snarare en park) som tar 20 min att ta sig igenom. Så nu mailade jag dem ännu en gång och frågade varför det ska vara så att vi inte har en endaste rastgård, kan bli intressant att se vad de svarar.

Det som också är intressant gällande badplatsen är att det är så rent där över vintern när det bara är vi hundägare där, men så fort sommaren tar vid och badgästerna dyker upp måste vi ta oss därifrån och badplatsen fylls utav en massa skräp!
 Det är nog antagligen därför som vi får vara där, eftersom det inte skräpas ner så mycket.

Djurvän eller inte

Blondinbella visade i ett inlägg där hon bar päls, nyfiken som jag är var jag tvungen att läsa inläggets kommentarer. Det är spännande hur 50 % reagerar "Det är dumt att bära päls" och resterande säger "men de som klagar på päls ska tänka på köttindustrin, skinnet i kängor och sneakers samt gelégodis...". Jag tror att folk faktiskt väljer sina fighter, och att det ena är väl minst lika illa som det andra.
 Måste jag vara en extremvegan för att jag tycker att det är fult och omoraliskt att bära päls?
 Nu var denna päls gjord utav rävpälsar, och de rävarna slapp antagligen bli uppfödda i en bur och levde nog ett jättefint liv innan de blev skjutna.

För mig är det viktigare att djuren får ett bra liv än att de blir jagade, därför skulle jag vilja leva på viltkött, MEN då måste jag tänka på alla rovdjur som inte får någon mat istället.
 Skulle jag bli vegeterian skulle jag antagligen äta sojaprodukter, och då bidrar jag istället till regnskogsskövling.

Det är svårt inom miljö och djurfighter att välja sida utan att det påverkar en annan, man kan inte få allt och därför väljer jag det som jag tycker känns mer rätt.

•  Min hund får svenskproducerat foder
•  Hemma försöker vi äta ekologiskt när ekonomin tillåter det
•  Vi sorterar och pantar våra burkar
•  Jag fick min mamma att köpa mer ekologiskt hemma, vilket inte var så svårt.
•  Jag bär inte päls om det är äkta
•  Jag äter knappt fisk eftersom jag tycker fiskindustrin är vidrig
• Jag köper inte onödiga saker som samlar damm, utan försöker återvinna mina fula kläder istället
• Jag har ingen bil längre, utan åker kommunalt och funderar på att börja cykla.

Och jag tycker att man får klaga på att en person väljer att bära päls, är man dessutom en storbloggerska och en "förebild" får man tåla att folk reagerar!

Bollvallning

Nosade lite på fenomenet "Treibball" och hittade lite träningstips om hur man kan börja träna. Testade idag med Kastor och jag tror detta kan vara en kul grej att träna på, vill inte valla boskap eftersom vi inte har tillgång till det.
 Idag tränade vi vid att lägga oss vid en specifik sak, jag valde ett koppel. Detta ska senare utvecklas till att jag skickar iväg honom till kopplet som då blir en början till en start position.
 Lär gå en kurs senare också, men det är alltid kul att hitta på något nytt att träna på!

Försöka går i alla fall

 

Hösten är min absoluta favoritårstid, det är kallt samtidigt som solen värmer. När det är bra väder är det otroligt bra, och när det är dåligt myser man bara. På somrarna lider jag och på vintrarna kan även jag få för mig att tokfrysa, så hösten är ett bra mellanläge. Våren är väldigt ofta alldeles för kort och blir för snabbt väldigt varmt.

Jag överlever inte hösten, jag lever utan den till fullo med skogspromenader och njuter av alla glada färger och ursäkter för att få dricka varma drycker. Just nu när jag dessutom pluggar på distans kan jag njuta av varenda solstråle utan att vara instängd. Sedan förstår jag inte varför man inte kan ställa sig ute ett tag på rasterna istället för att sitta inne och vara deppig.

Att börja

Att börja att skriva är för mig ett av de svåraste stegen. Jag brukar oftast behöva någon form av inspiration och känna att min fantasi och jag är ett tillsammans.
 Jag minns att så fort jag är utan teknik, när allt stängs ner, så lyckas alltid min fantasi ta över. På somrarna brukade vi åka ut till en ö i finland, där fanns det inte ens rinnande vatten och jag som inte kan finska fann ingen glädje i att titta på tv-apparaten. Detta gjorde att jag läste mängder av böcker eller började gå runt ensam och leka fram en karaktär.
Jag fann mängder av inspiration, och kom på historier som sedan försvann när jag kom hem till min dator igen.

Så nu ska jag försöka skapa en plats där jag inte blir så distraherad, kanske behövs det att jag kommer utanför dörren (jag är en sån som skriver ner saker när jag åker tunnelbana eller buss).
 Varje dröm är för mig ett steg, och jag förstår mycket väl en författare som säger att vara kreativ och skriva inte bara är en hobby, det är ansträngande att vara konstnärlig också.