Ikväll ska jag till en övernattning, göra sällskap som vuxen (tänk jag står numera som en vuxen!), och jag känner att det är just det jag vill göra. Hålla i aktiviteter, utmana unga att vara ledare och få motionera körhästar. Tömkörde en gammal gubbe (28 år) i veckan och kände hur glädjen spred sig i kroppen, som jag har längtat att hålla i ett par tömmar, och som jag har längtat att få ha viljan själv att bestämma vad som skulle göras.
Sedan är det också kul att bolla idéer, planera och tänka sådär hiskeligt långt framåt, sån är jag.
Kanske skulle man gå en företagarkurs, bara för att kunna ekonomin, för att sedan faktisk starta det som nog var anledningen till att jag valde en naturbruksutbildning, och en längtan att få utbilda andra.
Jag är ingen lärare i en plats, eller en psykolog i ett rum, jag är någon du kan prata med men som inte analyserar dig utan ger vänskapliga råd. Kanske ligger i mina gener att hjälpa andra, vara där för andra och känna att de kan lita på mig.
Min dröm, att starta en gård där ungdomar sliper det teoretiska, där människor får jobba med kroppen och där barn får känna ansvar, som 4H fast kanske lite mer?
Kanske lära mig lite mer om hur man odlar biodynamisk (utan att bekämpa allt), se till att djuren hos mig har det bra och får leva ett naturligt liv. Bevisa att mjölkkor säkerligen skulle kunna gå kvar med sina kalvar utan att det var skadligt, vi borde ha kommit längre fram med kunskaperna än så. Ha körhästar, getter, får och även få testa att valla dem med min hund. Detta är stora drömmar, men när var det fel att få drömma stort? Jag tror inte att jag klarar allt ensam, men med andra så skulle det nog säkert gå.
Jag är ingen blondinbella som startar något som en 19-åring, jag är en ung tjej som vill skaffa mig erfarenheter och kunskaper, och även nå dit där kanske en dröm blir lite av en verklighet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar