Träningspass

Nu är inte Kastor en vallhund som en renavlad bordercollie, men han är en vallhund. Han har inget större sakintresse och lyssnar otroligt snabbt med rätt motivation. Med klickern kommer vi till en snabbare inlärning och den funkar bäst på honom då godis är den bästa belöningen.
 Vi har börjat träna bollvallning, och jag tycker det är väldigt roligt, jag ska kolla lite vad en basketboll/fotboll kan kosta så att han får putta på lite större bollar än en tennisboll. Dessutom kastar han sig på bollen när han blir exaltherad så jag vill inte börja med en pilatesboll på en gång.
 Jag varierar "putta-på-boll" med att skicka ut honom till ett reflextäcke som sedan kommer synas bra utomhus när jag börjar avancera.

För inspiration har jag läst om hur man ska gå till väga, och kollat på exempelvideos. Har också tankar att gå i en kurs om bollvallning också ifall det visar sig att detta är vår gren.

När det gäller lydnad, tror inte jag att jag har disciplinen för att kunna tävla i det utan vi kör vanlig vardagslydnad och jag funderar på om Rallylydnad är mer vår gren på den fronten. Sen är jag faktiskt ingen tävlingsmänniska utan vill i första hand hitta något som vi både tycker är roligt!

Inspirerande musik

Final Fantasy är en spelserie som jag tycker mycket om, håller nu på att spela igenom nummer 13.
 Musiken därifrån är otroligt fin och jag hittade en skiva från artisten Nobuo Uemastsu (spotifylänk), en skiva där han samlat musik från Final Fantasy serien.
 Jag blir alltid lugn och fantasifull när jag lyssnar på denna typ av musik, där ingen sån finns utan bara instrument.

sånt jag kommer lyssna på när jag försöker skriva ner min ideer, så svårt att börja, svårt att hitta en utfyllnad. Men nu har jag börjat läsa böcker igen av alla möjliga författare, allt från verklighet till science fiction.
 Jag vill kunna skriva som förr när ja läste en bok hela tiden, och nu är det bara att hålla sig envis kvar till den tanken.

Vem har bytt ut min hund?

Kastor, mer känd som "knäppa-tonårsskrälle-med-bomull-i-öronen" visade idag en mer vuxen sida som imponerande mig väldigt mycket. Idag skulle vi ner till badet mest för att han skulle få springa av sig, men det slutade med en otroligt glad matte (och jag får inte glömma stolt).
 Vi mötte där en annan hane som var lite jobbig mot Kastor, men han visade ingen aggressivitet, han höll sig mest vid mig och Danne för att söka något form av moraliskt stöd och skydd.
 När den hunden lämnade badet var vi ensamma ett tag, så ja och danne råade oss med att kasta en funnen tennisboll till varandra till Kastors stora fötjusning. Det var väldigt roligt att följa bollen för att sedan fånga den om någon utav oss missade (jag minns då tillbaka till en terrier jag växte upp med som var den bästa lekkamraten någonsin).
 Sedan fick vi faktiskt sällskap utav en rottweiler och en rottweiler/amstaff blandning, också dessa två hanar. Jag litade på att Kastor skulle sköta sig, så de fick springa och nosa på varandra. Slutade mest med att Kastor morrade lite, en av dem sa ifrån, och så var problemet löst, och harmoni rådde (så mycket harmoni det kan bli mellan tre unga hannar).
 Efter ett tag skulle vi fortsätta och gå hemåt, vi gick ifrån flocken och Kastor hängde med oss, så härligt att se den här sidan av honom också. Blev kopplad utan problem och vi gick lugnt hemåt.

Det är inte ofta som jag har den här fina kontakten med min unga tokhund, men när det sker kan jag inte bli annat än otroligt glad, så många gånger jag bara svärt och sagt till mig själv "jag ger upp snart", och så får jag tillbaka en underbar kontaktsökande och lugn kille.
Älskade skrälle!

Födas in i en religion

Detta är något som jag funderat flera gånger utöver, och det är detta med att döpa sitt barn. Jag känner inte att jag tillhör kristendomen alls, därför känns också dop som något lite främmande men också något som inte är så självklart. Nu är inte kristendomen lika med ondska, det finns bra församlingar även där och att stödja kyrkan känner jag inte är en idiotisk sak, det som skulle kunna störa mig är att barnet som knappt kan prata skrivs in i en religion för att föräldrarna tycker det.
 I dagens samhälle verkar dop vara mer utav en tradition än att man själva verket skrivs in i en kyrka, och jag kommer inte döpa barnet pga en tradition.
 Det finns nog bara en sak som skulle kunna få mig att välja dop framför namngivning, och det är om den andra parten tycker det är superviktigt.

Då kom jag på en annan skojig tanke, kanske skulle man både ha ett dop och en namngivning fast en i kyrkan och en annan via asatron, skulle det inte vara lite ironiskt att två gudar får slåss om barnets uppmärksamhet. Skulle då barnet få ett större skydd om denna fått en "blessing" från två parter?

Sedan måste jag ändå fråga mi själv, jag som inte ens är gravid, varför tänker jag ens på om jag skulle döpa mitt barn? (när den svåra frågan snarare är "vilken ordning ska mitt barn se star wars filmerna?")

Nördig kärlek

Spännande med mitt förhållande är att jag får udda saker i present. Jag får inga blommor eller nallebjörnar direkt utan jag får en liten läderpåse med små guldtärningar ämnade för rollspel och nu ska jag få en hund som ska springa runt min Xbox avatar.
 Vi pratar om spelen som ska komma ut, peppar inför ett nytt onlinespel som ingen av oss egentligen kommer ha tid att spela.

Och det är precis så jag vill ha det, sedan att han är min lugna plats i stormen det är en annan historia.

Bära lila för en självklarhet

Idag den 27 oktober kommer jag bära något lila (jag får rota ordentligt bland mina kläder...), för att jag tycker verkligen om såna här manifestationer.
 Lite för att visa att det är okej att älska vad man vill, och jag tycker det är hemskt att människor ska må dåligt över sin läggning. I sverige är det nog lätt att tänka "men vi har det redan så bra", jag tror snarare att det är ett stort mörkertal. Homosexuella kan fortfarande inte gifta sig vart de vill, de får inte lämna blod såvida de inte lever i celibat och det är svårt för dem att adoptera. Detta anser jag inte som rättvist.

 De har en vecka om året där de får visa sig, resten av tiden gömmer sig många i rädsla för andra. Det är så sjukt att hatet är så stort när vi borde veta bättre.

Läs mer om dagen här

Den skeva bilden

I tonåren försökte jag söka efter vem jag skulle vara, hur skulle man se ut, hur skulle man bete sig, vad var snyggt vad var fult. Jag kunde stå länge och tänka "detta vill jag ändra på", men jag stod aldrig och tänkte "detta är jag nöjd med". Tjejer och även killar slutar aldrig att jämföra sig med andra, vi försöker alltid uppnå perfektion, dvs ett omöjligt mål.
 Ätstörningar är absolut inget ovanligt, och att känna att du endast blir accepterad om du är smal gör också att många tittar sig själv i spegeln och mer eller mindre suckar. I djurlivet handlar det också om att jämföra, den snyggaste och starkaste hanen får oftast alla honorna.

Ligger det därmed i vår natur att vi jämför oss med varandra? Lite som att utmana varandra, att säga "Jag är snyggare än dig!". Vi gillar att titta på snygga människor, män om kvinnor, och kanske blir det så att vi känner oss underlägsna om vi inte ser snygga och är därmed tillräckligt bra. Kanske vi aldrig kommer ifrån att vi jämför oss med andra, problemet är att vi jämför oss med bilder som är till för att vara så perfekta som möjligt, bilder som ingen kan uppnå.
 Jag vet inte vad ätstörning beror på, men jag tror definitivt att media skeva bild har något med hela saken att göra, vi glömmer helt enkelt bort att titta på människor som inte är retuscherade.

Såg en liten video på youtube där de nämde att man skulle kunna sätta en varningstext under retuscherade bilder, jag tycker det är en strålande ide, tänk om det skulle kunna få förtvivlade tonåringar att se att tidningarnas bilder inte är på riktigt och kanske skulle någon ta åt sig och komma till insikt.