Vem har bytt ut min hund?

Kastor, mer känd som "knäppa-tonårsskrälle-med-bomull-i-öronen" visade idag en mer vuxen sida som imponerande mig väldigt mycket. Idag skulle vi ner till badet mest för att han skulle få springa av sig, men det slutade med en otroligt glad matte (och jag får inte glömma stolt).
 Vi mötte där en annan hane som var lite jobbig mot Kastor, men han visade ingen aggressivitet, han höll sig mest vid mig och Danne för att söka något form av moraliskt stöd och skydd.
 När den hunden lämnade badet var vi ensamma ett tag, så ja och danne råade oss med att kasta en funnen tennisboll till varandra till Kastors stora fötjusning. Det var väldigt roligt att följa bollen för att sedan fånga den om någon utav oss missade (jag minns då tillbaka till en terrier jag växte upp med som var den bästa lekkamraten någonsin).
 Sedan fick vi faktiskt sällskap utav en rottweiler och en rottweiler/amstaff blandning, också dessa två hanar. Jag litade på att Kastor skulle sköta sig, så de fick springa och nosa på varandra. Slutade mest med att Kastor morrade lite, en av dem sa ifrån, och så var problemet löst, och harmoni rådde (så mycket harmoni det kan bli mellan tre unga hannar).
 Efter ett tag skulle vi fortsätta och gå hemåt, vi gick ifrån flocken och Kastor hängde med oss, så härligt att se den här sidan av honom också. Blev kopplad utan problem och vi gick lugnt hemåt.

Det är inte ofta som jag har den här fina kontakten med min unga tokhund, men när det sker kan jag inte bli annat än otroligt glad, så många gånger jag bara svärt och sagt till mig själv "jag ger upp snart", och så får jag tillbaka en underbar kontaktsökande och lugn kille.
Älskade skrälle!

Födas in i en religion

Detta är något som jag funderat flera gånger utöver, och det är detta med att döpa sitt barn. Jag känner inte att jag tillhör kristendomen alls, därför känns också dop som något lite främmande men också något som inte är så självklart. Nu är inte kristendomen lika med ondska, det finns bra församlingar även där och att stödja kyrkan känner jag inte är en idiotisk sak, det som skulle kunna störa mig är att barnet som knappt kan prata skrivs in i en religion för att föräldrarna tycker det.
 I dagens samhälle verkar dop vara mer utav en tradition än att man själva verket skrivs in i en kyrka, och jag kommer inte döpa barnet pga en tradition.
 Det finns nog bara en sak som skulle kunna få mig att välja dop framför namngivning, och det är om den andra parten tycker det är superviktigt.

Då kom jag på en annan skojig tanke, kanske skulle man både ha ett dop och en namngivning fast en i kyrkan och en annan via asatron, skulle det inte vara lite ironiskt att två gudar får slåss om barnets uppmärksamhet. Skulle då barnet få ett större skydd om denna fått en "blessing" från två parter?

Sedan måste jag ändå fråga mi själv, jag som inte ens är gravid, varför tänker jag ens på om jag skulle döpa mitt barn? (när den svåra frågan snarare är "vilken ordning ska mitt barn se star wars filmerna?")

Nördig kärlek

Spännande med mitt förhållande är att jag får udda saker i present. Jag får inga blommor eller nallebjörnar direkt utan jag får en liten läderpåse med små guldtärningar ämnade för rollspel och nu ska jag få en hund som ska springa runt min Xbox avatar.
 Vi pratar om spelen som ska komma ut, peppar inför ett nytt onlinespel som ingen av oss egentligen kommer ha tid att spela.

Och det är precis så jag vill ha det, sedan att han är min lugna plats i stormen det är en annan historia.

Bära lila för en självklarhet

Idag den 27 oktober kommer jag bära något lila (jag får rota ordentligt bland mina kläder...), för att jag tycker verkligen om såna här manifestationer.
 Lite för att visa att det är okej att älska vad man vill, och jag tycker det är hemskt att människor ska må dåligt över sin läggning. I sverige är det nog lätt att tänka "men vi har det redan så bra", jag tror snarare att det är ett stort mörkertal. Homosexuella kan fortfarande inte gifta sig vart de vill, de får inte lämna blod såvida de inte lever i celibat och det är svårt för dem att adoptera. Detta anser jag inte som rättvist.

 De har en vecka om året där de får visa sig, resten av tiden gömmer sig många i rädsla för andra. Det är så sjukt att hatet är så stort när vi borde veta bättre.

Läs mer om dagen här

Den skeva bilden

I tonåren försökte jag söka efter vem jag skulle vara, hur skulle man se ut, hur skulle man bete sig, vad var snyggt vad var fult. Jag kunde stå länge och tänka "detta vill jag ändra på", men jag stod aldrig och tänkte "detta är jag nöjd med". Tjejer och även killar slutar aldrig att jämföra sig med andra, vi försöker alltid uppnå perfektion, dvs ett omöjligt mål.
 Ätstörningar är absolut inget ovanligt, och att känna att du endast blir accepterad om du är smal gör också att många tittar sig själv i spegeln och mer eller mindre suckar. I djurlivet handlar det också om att jämföra, den snyggaste och starkaste hanen får oftast alla honorna.

Ligger det därmed i vår natur att vi jämför oss med varandra? Lite som att utmana varandra, att säga "Jag är snyggare än dig!". Vi gillar att titta på snygga människor, män om kvinnor, och kanske blir det så att vi känner oss underlägsna om vi inte ser snygga och är därmed tillräckligt bra. Kanske vi aldrig kommer ifrån att vi jämför oss med andra, problemet är att vi jämför oss med bilder som är till för att vara så perfekta som möjligt, bilder som ingen kan uppnå.
 Jag vet inte vad ätstörning beror på, men jag tror definitivt att media skeva bild har något med hela saken att göra, vi glömmer helt enkelt bort att titta på människor som inte är retuscherade.

Såg en liten video på youtube där de nämde att man skulle kunna sätta en varningstext under retuscherade bilder, jag tycker det är en strålande ide, tänk om det skulle kunna få förtvivlade tonåringar att se att tidningarnas bilder inte är på riktigt och kanske skulle någon ta åt sig och komma till insikt.

Att hålla andan

och alla tår och fingrar, intervjun gick jättebra och det var en tokmysig liten gård som fortfarande är under uppbyggnad, vilket är perfekt!
 Jag är en entusiastisk person som behöver få hjälpa till att starta projekt och spåna med andra, jag behöver bara något att engagera mig i, och att hjälpa till att starta upp en gård är en rolig start.

Jag vill ju själv i framtiden ha en ungdomsgård, och att få vara med om den hårda början gör att jag får se vad det innebär.

Vi får se vart detta slutar!

Triss i tollare

Nu ar jag tyvär inga bilder eftersom jag aldrig lyckas tajma mina kamerapromenader med tollar-ägaren. När jag flyttade it för ett år sedan så brukade jag på promenader möta en gammal man med tre tollare. Jag brukade då spekulera om vad han gjorde med dem, om han hade koll på bra hundställen och så. Dock har jag vart tok för blyg för att säga Hej.

För ett tag edan mötte jag Kastors pudelflicka, och vi tänkte att de skulle få busa vid badet, och där var just tollar-ägaren och en annan man med en aussie. Jag fick då möta denna mysteriska ägare och hans hundar, och det visar sig att han är otroligt trevlig och har en fin hundägarpersonlighet.
 Jag brukar ibland inte alls tycka om brukshundsägare, de har en bra koll på sina hundar ja, men många av dem kör på bestraffning och mycket skrik (i alla fall de jag har mött). Detta var en person som tyckte om belöningsformer och var inte ett dugg högljud eller liknande, vilket jag tycker väldigt mycket om. Nu är jag väldigt nu i hundvärlden men jag har upplevt att min hund inte svarar bra på hårda tag, utan mer på belöningar.

Så trevligt att min hund hittar andra hundar att kunna umgås med, blir så glad för hans skull!